Foton från Orkesterjournalens bildarkiv
Fr vänster: Ewa-Marie Rundquist, Bengt H Malmqvist, Christer Landergren x 2.

Nyheter

Årets stora och välbesatta minneskonsert på Konserthuset för Monica Zetterlund, gick av stapeln den 21 september. Dagen innan skulle hon ha fyllt 77 år och två dagar innan var det 15 år sedan hon höll sin sista konsert!

MZ-minneskonsert2014-poster

I årets artistparad ingick veteranen Svante Thuresson, denna gång flankerad av sina tre vänner i Jazz Vocal Unit: sångerskorna Viktoria Tolstoy och Vivian Buczek,samt trumpetaren, sångaren m.m. Peter Asplund, kompetent ackompanjerade av Claes Crona på piano, Hans Backenroth på bas och Johan Löfcrantz Ramsay på trummor.

Kvartetten framträdde inte bara i sin helhet utan också i varierande delar, som solister, i duonummer m.m. Peter Asplund därtill med trumpeten eller flygelhornet i högsta hugg. Kort sagt ett härligt varierat och väldigt musikaliskt program.

För andra året fanns också Lise & Gertrud med som förnöjde oss med sitt inledande paradnummer ”Studsviksvalsen” (en hommage till Monica) som de inleder iklädda vita kärnkraftsskyddsoveraller som i slutskedet effektfullt slits av. Deras musikalitet och humor smittar och gladde publiken.

I år hade Monica två av sina personliga och nära vänner på scenen: Monica Nielsen som både berättade på sitt humoristiska sätt om vännen Monica Z och sjöng bedårande. Den andra vännen heter också Monica men Dominique i efternamn (tidigare ordförande i Monica Zetterlunds Minnesfond). Monica D ackompanjerade Monica N men också Lise och Gertrud samt den avslutande gemensamma sången ”Var blev vi av ljuva drömmar?”

Men konserten innehöll också utdelning av de båda stipendierna till Monica Zetterlunds minne. Varje år delas ett stipendium ut till en etablerad artist som ”verkat i Monicas anda” som det står i statuterna. Årets stipendiat är pianisten Göran Lindberg som arbetade med Monica många gånger, bl.a. just hennes sista konsert den 19/9-99 i Eskilstuna (då f.ö. också Hans Backenroth och Johan Löfcrantz Ramsay också medverkade). Göran lät oss njuta av sitt mjuka fina pianospel i ett nummer sedan han av Minnesfondens nuvarande ordförande, Ann Allan, mottagit sitt stipendium som bestod av ett fint diplom och en check på 50.000:-.

Men också en oetablerad artist får ett stipendium om 30.000:- och i år hade valet fallit på den 21-årige pianisten Leo Lindberg (ej släkt med Göran). Leo står förvisso redan på gränsen till att vara ”etablerad” och befann sig på turné i Tyskland och fick därmed låta sig representeras med en filmad hälsning inkl. pianospel, samt av sin mor som mottog stipendiet för hans räkning.

Silas Bäckström hade också i år åtagit sig rollen som sammanhållande och arrangerande kraft för minneskonserten. Liksom tidigare år gjorde han det i år med den äran. Han har aviserat att han nu efter ett långt yrkesliv dock drar sig tillbaka också från denna uppgift.

Monica Zetterlund Sällskapet tackar Silas för all den hjälp han gett vårt sällskap i samband med dessa konserter. Vi hoppas att finna någon som kan axla hans mantel för kommande år och önskar Silas en skön ”pensionering”!

 Mats Werner

2014 års Monica Zetterlund-stipendiater: 2 x Lindberg!

Två generationer, men samma tradition och samma förebilder.
Vi säger grattis till pianisterna Göran Lindberg och Leo Lindberg!-


DSC 0055-1-1-Stipendiet-Tack 2 2-278x300

Göran Lindberg har satt avtryck på en lång rad områden. Dels som studierektor och pedagog på Musikhögskolan i Stockholm, men framförallt som en av de mest betydande pianisterna och arrangörerna inom jazz-och underhållnings-branschen, både nationellt och internationellt.

Hans pianospel är vassare än hans armbågar. Han har alltid hållit en blygsam profil, trots att han i egenskap av genuin jazzgigant har befunnit sig mitt i musikvärldens absoluta centrum.
     Då man ska försöka sätta ord på Göran Lindbergs konstnärliga livshistoria blir det svårt att vara kortfattad. Hans tid som lärare och studierektor på ”Ackis” är bara en liten del av hans CV, men hans kollegor vittnar om hur han med sin värme, sin generositet, sin stabilitet, sin ödmjukhet och sin kunskap inom många olika områden satt sin prägel på hela institutionen.

 Han har musicerat tillsammans med de flesta artister av betydelse, från storheter som Dexter Gordon, Coleman Hawkins, Kenny Dorham, Sivuca, Lars Gullin, Eje Thelin, Bernt Rosengren, Roffe Ericsson, Art Farmer och Anita O´Day till Gals & Pals, Barbro Hörberg, Jerry Williams, Kisa Magnusson, Siw Malmkvist och Sickan Carlsson för att nu nämna några. Listan över artister som Göran haft vid sin sida och som förärats med stjärnstatus, är unik och imponerande lång.
     Han har varit initiativtagare till, och har stått som arrangör för otaliga skivinspelningar och påkostade TV-sända underhållningsprogram. Och han var pianist i Eurovisions-schlagern under en era då musikanterna spelade live och fortfarande hade sin självklara roll, och sitt värde.
Göran hade ett långtidsengagemang på sextiotalets Hamburger Börs, vilket så småningom ledde till samarbete med de flesta av våra svenska artister som Svante Thuresson, Lill Lindfors och inte minst Povel Ramel i ”Pow Schow 2”. Under en period blev det hammondorgel för hela slanten, som medlem i Jan Allans pop-band.
     Han befann sig under många år på Folkan, som repetitör och pianist. Även där var han med om att skapa kulturhistoria, bland annat i rollen som kapellmästare då Kar de Mumma gjorde sin sista revy.

Vi kommer så till toppen av isberget: Görans samröre med Monica Zetterlund. Samarbetet dem emellan pågick som mest intensivt under sextiotalet, men han fanns på olika sätt vid Monicas sida under resten av hennes liv.
     Göran ställde alltid upp på Monica, hans finkänsliga ackompanjemang lyfte hennes sång och hon var alltid trygg med honom, både som människa och som den lyhörda musikant han var. Och då Monica sökte en pianist till det som skulle bli hennes allra sista inspelning, ringde hon upp sin trogna vän och medmusikant – Göran Lindberg.

Juryns motivering lyder:

Du är en prydnad för jazzmusikerskrået. Osjälvisk, stöttande, inlyssnande, som person såsom musikant. Din musik är smakfullt sparsmakad och en glädje att lyssna till, alltid.
     Som varande hjärnan bakom en mängd historiska produktioner har du gått från att vara en av våra mest initiativrika nyskapare, till att idag inneha rollen som en minst lika betydande traditionsbärare.
Du är värd all uppmärksamhet och förtjänar sannerligen din plats bland Monicas skyar, de skyar som du varit en sådan värdefull del av. Tack för den mångfald du tillfört vårt kulturarv, och tack för det du gjort för Monica!

Göran får 50.000 kronor.

 LeoLindberg1-199x300

Årets unge stipendiat, Leo Lindberg, föddes för 21 år sedan. Hans karriär är häpnadsväckande. Slagverk, flöjt, trumpet, gitarr, kontrabas … Vilket instrument som än befann sig i den lille pojkens närhet, kastade han sig över det med energi och spelglädje. Han jammade ständigt med pappa Ove Gustafsson och dennes spelkompisar, medan han fick inspiration också av sin mamma, harpisten Berit Lindberg.

  Leo hamnade så småningom på pianopallen och på den vägen är det. Hans första gig, som 11-åring, uträttades med enbart höger hand, men han klurade snart han ut hur han skulle göra med den vänstra, och därmed var han på banan.
Wynton Kelly och Red Garland var hans stora inspirationskällor, medan han själv som ung grabb hade regelbundna spelningar med storheter som Tommy Koverhult, Maffy Falay, Gunnar Bergsten, Claes-Göran Fagerstedt, Rune Carlsson, Bernt Rosengren och Amanda Sedgwick. Och efter att ha gått igång på Jimmy Smith och Mel Rhyne köpte Leo en hammondorgel och startade en egen trio.
     Han har studerat på bland annat Kulturama, Lilla Akademin och Södra Latin, men skolan var ingenting för Leo. “För mycket drill och disciplin och för lite känsla i musiken”. Citat honom själv. Leos utbildning har mest ägt rum inför levande publik. Hans svenska förebilder fick sin utbildning på bland annat Nalen och Gyllene Cirkeln, medan Leo fått samma lärdom på nutidens svenska jazzscener.
Han har redan hunnit med flera konserter i USA tillsammans med sin amerikanske vän och medspelare, basisten Henry Grimes. I år släpptes hans första platta i eget namn.
     Han har varit ett ständigt inslag på Cornelisdagen. Detta tillsammans med sin pappa som under många år spelade tillsammans med Cornelis.
Under hösten turnerar Leo i Tyskland, tillsammans med de amerikanska musikerna John Marshall och Grant Stewart.

Motiveringen lyder:

Ingenting sitter fast när du lirar, Leo. Ända sedan du föddes har det svängt om hela dig och intensiteten i din musik lämnar ingen oberörd. Din kretivitet är underbart lyckogivande för alla oss som haft ynnesten att få ta del av ditt ända sedan barnsben så omfattande skapande.
     Du har en unik spelglädje och pianoteknik, kommen ur dig själv och du äger trots din ringa ålder unika stilmässiga kunskaper inom jazzen. Du har fått den finaste utbildning som tänkas kan – en mångårig praktikplats bland de riktigt stora stjärnorna.
Vi önskar dig all lycka på den framtida jazziga färden!

Leo får 30.000 kronor.

Stipendierna delas ut under en konsert på Stockholms Konserthus
söndag 21 september kl 16.00.

Stipendienämnden består av: Kerstin Bagge, Eva-Lena Jerneld, Irene Sjögren, Ove Lundin, Anders Jormin, Bengt Säve-Söderbergh, Leif Åke Falk, Susanne Westin samt Ann Allan (ordförande).

Text: Ann Allan

Foto Leo Lindberg: Mikael Silkeberg
Foto Göran Lindberg: Ulla Andesong

Texten ovan ligger också på min hemsida www.annallan.se

Är du intresserad av att bli medlem är du välkommen att maila oss på Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. alt. direkt sätta in medlemsavgiften om 200 kr på plusgiro 1621464-5. Skriv då förutom vem det avser också din adress, gärna epost också!